Välkommen till

Glad Påsk

Klubben håller stängt den 17 April


Våffeldag den 24 April


Städdag den 26 April


Gilla oss på Facebook

https://www.facebook.com/norrkopingsveteranbilklubb

För mer information ifrån 

http://www.mhrf.se

Sagan om pensionärsterroristen


I fjol beställde jag en Ford Taunus 17M P2 original reservdunk av en man i Schweiz. Eftersom jag senare skulle besöka syrran i Lübeckskrev jag mig som mottagare men med c/o adress syrrans. Där sparade jag en dryg hundring i frakt. Betalade i förskott. Dunken skulle mannen ta med sig till en veteranbilsträff i södra Tyskland och därifrån sända den med DHL (tyska posten)till Lübeck. Sparade ytterligare några kronor. Jag chansade på ej rekommenderat,alltså oförsäkrat.

Efter ett par veckor var det dags. Killen drog till Tyskland och skickade iväg dunken därifrån. Jag fick sändningsnumret som kunde vara bra att ha vid sökning efter gods. De följande två veckorna frågade jag syrran med jämna mellanrum om paketet hade kommit. Svaret var negativt. Då började både avsändaren och jag med att spåra sändningen. Vi fick båda svaret att adressaten var okänd och att dunken var på väg tillbaka till avsändaren. Efter ytterligare tre veckor hade avsändaren inte sett röken av sin dunk. Jag begärde pengarna tillbaka. Först ville han bara överföra beloppet för dunken minus fraktkostnaden, men efter protest från mig, där jag förklarade mig ovillig att betala frakten, eftersom det inte var mitt fel, gick han motvilligt med på detta dock med tillägget att han aldrig mer ville göra affär med mig. Dunken var försvunnen. Ingen ersättning till avsändaren heller.

Nu var det dags för det planerade besöket hos syrran i Lübeck. Det fick bli Ryanair Skavsta/Nyköping-Lübeck, som tar trekvart. Med bil tar det 9-10 timmar och är fan så mycket dyrare. Öl skulle jag ändå inte ha.Mina ölreserver var efter förra resan fortfarande ansenliga.

Anlände på eftermiddagen. Syrran blev ytterligare till fråga dom paketet men nej, hon hade inte fått nå´t. Nästa dag kom en postavi adresserat till syrran på ett paket att avhämtas hos servicebutiken runt hörnet. Hon är med i en bokklubb och trodde att det nog var en bok som hon beställt. Ingen brådska. Passar sig inte att sitta och läsa när brorsan är på besök! – Jag hämtar paketet i morgon bitti när jag ändå köper färska nybakade frukostfrallor till oss - sa jag. Sagt och gjort. Morgonen därpå knallade jag iväg för att köpa dessa underbara frallor och samtidigt hämtade jag ut paketet, som måste ha innehållit en rejält tjock och stor bok.

På hemvägen kastade jag en blick på adresslappen. Va fan,det stod ju mitt namn på den med c/o adress syrran! Yeah, dunken! Nå´t klantarschel till budbilschaufför hade för flera veckor sedan bara kunnat tyda mitt namn på adresslappen och konstaterat att jag inte bodde på den adressen. Därför hade paketet tagit en vända tillbaka till Schweiz och sedan iväg till Tyskland igen då nån vaken postanställd upptäckt c/o adressen.

Syrran sa att hon kunde ta med den i bilen till sommaren då hon och min svåger skulle till deras stuga i skärgården 5 mil från Norrköping där jag bor. Funderade på om jag skulle överleva den långa tiden utan originalreservdunk till P2 och konstaterade att det skulle jag inte.

Mitt handbagage bestod av en ryggsäck i barnstorlek innehållande två par kalsonger, en t-shirt, rakapparat och tandborste. Tänkte bara stanna i 3-4 dagar. Lyckades efter mycket vrulande trycka ner dunken i ryggan. Trodde dragkedjan skulle paja. Var rädd att rakapparaten skulle skadas,men den höll. Enligt syrrans personvåg klarade jag maxvikten med nöd och näppe.

Jag var på flygplatsen i god tid. Var en av de första vid incheckningen. Vid scanningen av bagaget blev det naturligtvis stopp. Det var ju ett metallföremål i ryggan och till råga på allt ett mycket konstigt sådant.Tjejen som scannade kliade sig i skallen och frågade mig vad det var. När jag sa att det var en bensindunk tog hon förskräckt ett par steg tillbaka och tillkallade mer personal. Dom stod och glodde storögt på skärmen och beordrade mig att öppna ryggan och ta ut dunken. Själva vågade dom inte. Jag öppnade locket medan personalstyrkan som nu hade ökat till fem, tog ytterligare några steg bakåt. – Se här, den är tom! -sa jag. Nu hade kön av resande plötsligt blivit lång.

Scanningsverksamheten avstannade. Personalens och de resandes misstänksamma blickar började bli besvärande och tiden rann iväg. En personal sniffade ner i dunken och konstaterade att det stank av gammal bensintrots att den var tom. Ingen hade varit med om nå´t liknande, så nu började de konferera om lämplig åtgärd. Jag blev tillsagd att gå till toan och skölja ut ”bensinresterna”.Jag knallade moloket iväg förbi den långa kön av resande, som dödsförskräckta makade på sig. Utrymmet mellan kran och handfat var för litet, så nå´t vatten kunde jag omöjligt få i. Försökte med några skvättar ur mina skålformade händer, varvid det mesta hamnade på golvet. Gav upp och trängde mig igenom den förskräckta folkmassan tillbaka till scanningspersonalen som å nyo ville sniffa.

Stanken var densamma som förut. Jag sa att det var omöjligt att skölja ur dunken på den där toan. En kille ur personalstyrkan visade handlingskraft. Han tog dunken och valsade bort till ett personalutrymme med vattenslang. Klockan gick nu ännu fortare och det var snart dags för planet attlyfta. När han efter en evighet kom tillbaka, frågade han mig om dunken. Jag sa att det var en original reservdunk till veteranbil, som jag köpt på en marknad i Lübeck. Han sken upp och började prata veteranbilar, allt medan jag oroligt kollade på klockan. Övrig personal sniffade en gång till, bara för att konstatera att stanken var kvar, ryckte på axlarna och sa att det får gå för den här gången.

Nu var det bråttom. Trots det var jag tvungen att ställa mig sist i kön för att åter igen bli scannad. Mina protester hjälpte föga. Jag hade ju varit utanför avspärrningen och kunnat förse mig med nåt otillåtet.

På Ryanairs plan sitter man väldigt trångt, så jag brukar le vänligt åt dom jag har tätt inpå mig, men denna gång fick jag inga leenden tillbaka. Jag begriper ingenting!

Dunken är för länge sedan betald, men något tackmail från schweizerosten har jag inte sett!

Pensionärsterroristen, NVBK medlem


NVBK-NYTT

Vik 6 juni för att fira Motorhistoriska dagen och Nationaldagen i Olaiparken.

OBS! NVBK har en Facebooksida. Den är under uppbyggnad. Där kan vi nå ut med viktig kommunikation och vi kan snabbt föreslå en utflykt. Där kan man också lägga ut bilder. Kolla in nuvarande resultat. Redan nu går många ut och ser sidan även -icke-medlemmar. Bra reklam alltså! 

Georg Ringqvist ordnar schema för fikavärdar. Hör av er till honom eller skriv upp er på listan på tomma datum vid klubbhuset. Ni som ställer upp som värdar fikar gratis under den kvällen.

Klubben öppnar kl 18.30, ni som kommer tidigare får gärna hjälpa värdarna för kvällen. Eventuella programmen för kvällen börjar tidigast kl 19.00.

För att hitta fler aktiviteter så titta på våra grannklubbar;

www.antikbilklubben.se och www.automobilsallskapet.se

 








NVBK Norrköpings Veteranbilklubb - klubben för fordonsentusiaster, sedan 1969.